Djup?

Jag är så jävla trött på "djupa" människor. De djupa, låt-oss-alla-bara-älska-varandra-och-tala-i-gåtor-människorna är de mest ytliga och de minst intelligenta människorna jag har träffat. "Men har du tänkt på att kosmos vill det här?" Ärligt nu - vet du ens vad kosmos betyder? De här människorna jag tänker på skyr ytlighet men pratar inte med någon iförd Diesel-jeans (även om de har hippie-stuk och kommer från Second Hand, ett soprum eller från mormors mosters sondotters förra sambos kusin). De tror att lycka kommer från positivitet och kärlek. Jag är helt med dem förutom det faktum att för mycket positivitet är skadligt. Om folk inte blev arga, hur hade vi då kunnat avskaffa slaveriet; skapat rösträtt för gemene man? Att man inte ska vara "arg" då man framlägger sina argument är jag helt med på men "djupa" människor.. Ni saknar ju argument. Att ens föra en dialog är helt främmande för er. Ni kör er monolog och sen är sinnet stängt. En gång hade jag liknande tankegångar som dessa "djupa" människor (inte mycket, men ändå för mycket) då en kär vän sa till mig: "Sluta leta efter förklaringar i allt. En del människor är helt enkelt dumma i huvudet." Det är så sant att jag, flera år senare, kan använda den repliken i alla tänkbara sammanhang. Äh, alla "djupa" människor (med en intelligensnivå under medel).. Gå och rök hasch med er.

Historien om två par örhängen

För över ett år sen hade jag en fartfylld kväll som slutade med en vacklande hemkomst en tidig förmiddag. Senare under dagen upptäckte jag ett örhänge i väskan. Jag brukar få med mig TV-dosor och en massa annat spännande i väskan så det tog ett tag för mig att komma på att jag hade haft på mig det paret örhängen under föregående kväll. Skulle slänga det örhänge jag hade kvar men hade redan hunnit lägga bort det. Jaja, vem bryr sig? Ligg där du ligger.. Några veckor senare var jag ute och gick med en vän. Vi gick åt ett helt annat håll än var jag kom ifrån när jag tog mig hem den tidiga, vacklande förmiddagen. "Undrar om någon kommer att hitta det här?" sa han och drog fingrarna över ett örhänge som hängde på en skylt. Jag tittade på det. Jag tittade på det igen. Det var mitt örhänge. Plockade på mig örhänget och när vi senare kom in till lägenheten hittade jag av en slump den andra halvan av paret.

För lite över en månad sen var jag på bröllopsfest mitt ute i ingenstans, ca 20 mil hemifrån. Festlokalen var välfylld; gräsplanen utanför var stor; det var folk överallt; det var bilar överallt; min sovplats låg 2-3 mil ifrån festen; jag flängde runt; jag pratade med folk överallt; jag stojade med barn här och där; jag kom dit och åkte därifrån i olika bilar. På natten upptäckte jag att mitt ena örhänge var borta så jag slängde iväg det andra. En vecka senare ringde brudparet och berättade att de hade hittat ett av örhängena någonstans i anslutning till deras lägenhet, några mil från festen. "Släng det", sa jag. Jag hade ju ändå inte det andra. Några timmar senare ringde brudparet igen och berättade att de aldrig hunnit slänga örhänget och att brudens bonusfar ringt och berättat att han hittat det andra örhänget under en massa bråte vid lokalen som bröllopsfesten varit i. Fick nyligen ett tack-kort från bröllopet. Omvirat av silkespapper, inuti tack-kortet, låg mina örhängen.

Jag tror att de här örhängena vill bo hos mig. They want it bad.

Lördag

Vaknar av ett samtal: "Jag är dålig - kom hem nuu!" Drar mig upp, upptäcker att jag inte har några cigaretter, knallar mot bankomaten, nickar mot de som hälsar som jag inte känner igen, stoppar in kortet i bankomaten och får tillbaks halva. Jahapp. Knallar vidare med vetskapen om att jag kommer träffa på någon rökare jag känner men tji får jag. Inte en käft jag känner igen - mycket ovanligt. Halvvägs hem till sällskapet ringer jag på dörren hos hennes föräldrar. En nyvaken lillebror öppnar. "M, vart har mor och far din cigaretter?" Tji får jag igen - de har tagit med sig allihop på sin lilla tripp. "Ta mammas cykel hit" säger sällskapet. Bra idé. Punktering. Jahapp, igen. Röksugen som få pinnar jag på en bit till innan jag får syn på en öppen altandörr där välbekanta röster hörs inifrån. "Hallå, mina fina vänner, kan jag få en cigg?" Det får jag. Får även kaffe och en update om gårdagens virrvarr. Släpar mig till slut hem till sällskapet där vi tar varsin dyna och slänger oss ner på gräsmattan. Sällskapet ringer in till grannen: "Har du kaffe?" Grannen kommer ut; kaffe och chips serveras. På gräsmattan blir vi kvar tills vi ska vidare för kvällen. Då har många grannar hunnit komma och gå och vi är ett ganska stort sällskap som delar på alla möjliga sorters alkohol, chips och andra lördagsförnödenheter. Väl nere på området hörs: "Hej; hej; nämen hej; är du här?; det var inte igår!" och vart man än ställer sig träffar man på ett par stycken man känner/känner igen. Den här alla-känner-alla-stämningen är precis vad jag saknar hemifrån och även precis vad jag är glad att ha kommit ifrån. Hatkärlek, helt enkelt.

Mammas gata
Sisyfos (ta mig hem)
Brev till 10:e våningen
Take me home, country roads
Where everybody knows your name

Finito

I helgen höll jag på att bryta handen tre gånger på två dagar. En mäktig svullnad rikare och två brukliga fingrar färre funderar jag över vad som hände. Visst, omständigheter, men ändock.. En slumpgenerator går efter ett mönster. Någonting gör ju att vi hamnar in i de situationer vi hamnar i. Här och nu bryter jag mönstret. Finito.

Författare?

I helgen satt vi och pratade om författarskap. Vi var (minst) två stycken som ville "skriva en bok". Förr ville jag bli författare. Livet rullade på; nya drömmar kom och jag ändrade mig. Skulle jag författa en bok som skulle publiceras så skulle jag kunna titulera mig författare men jag har övergett tanken att ha det som försörjning. Trots att jag söker mig till en annan karriär så ska jag någon gång vara tillräckligt ihärdig för att skriva en bok. Flera böcker har påbörjats men motivationen har falnat och efter ett tag har jag raderat all text. Om en bok ska skrivas så är frågan: Vilken bok ska bli den första? Det givna valet är ens memoarer. Naturligtvis ska jag börja med mig själv - jag kan mig; jag kan dela med mig av mina tankar och mina ageranden - jag kan förklara mig efter att ha studerat mig inifrån och ut i snart 25 (t-j-u-g-o-f-e-m!) år men.. Det var ju nyskapande.. Memoarer av en ung tjej med ett "ovanligt" leverne. Yes.. Får bli en specifik vinkling på den boken. Nej, nu falnar motivationen liksom när böcker skola författas. Utan ett ordentligt avslut avslutas texten på ett (inte på något sätt) originellt vis:

Over and out.

The Vick och D-Bone

Sitter och kollar på prinsessbröllopet. Även om jag inte är royalist, tvärtom motståndare till monarkin, så vill jag vara uppdaterad om vad som händer i Sverige. När kungen ledde Viktoria upp för altargången kom jag att tänka på motståndet mot denna del av följet. Viktoria ombads att tänka om eftersom det var en "förlegad tradition" att fadern ledde fram dottern till altaret. Säga vad man vill om detta men jag undrar om motståndarna har missat att det är en kronprinsessa som gifter sig i kyrkan "med Gud som vittne". Vad var det ni sa om förlegade traditioner?

Att leka med livet

Några saker jag vill företa mig:

• Ligga nedanför brevinkastet och ropa "HEJ!" när brevbäraren kommer med posten.
• Skugga glassbilen och dyka upp på hela rutten, i olika kläder, köpa olika sorters glass och prata med olika dialekter.
• Lyckas fånga ögonblicket när någon säger: "Men prata lite högre - jag tror inte att hon längst bak i bussen hörde dig!" och svara: "Jo, det gjorde jag!"

(Ja, jag är ganska anspråkslös...)

Sandrabanan

Jag är typiskt svensk. Det är sant - släng hit ett bostadsbidrag så är jag så svensk man kan bli. Jag är en typisk sosse som vill tro att jag är anarkist men som även innehar moderata värderingar, även om jag inte alltid ser det själv.

Förutom att jag hänger i Norge, att jag har varit på en helgkryssning till Tallinn (tre timmar i Estland och sen tillbaka till båten) och att jag har varit på spritresa till Danmark (15 min i DK, sen färjan tillbaka) så har jag aldrig varit utomlands. Sverige är väl ändå himla fantastiskt? som Rudolf sa.

Jag dricker mellanmjölk. För några år sen kom jag på att jag skulle börja dricka mjölk trots att jag aldrig har tyckt om det. Även om jag tycker bäst om minimjölk så förändrar det inte det faktum att en förpackning med 1,5 l mellanmjölk kostar lika mycket som en förpackning med 1 l minimjölk. Jag är numer en stolt medborgare i mellanmjölks-Sverige.

Jag gör mig lustig över alla andra svennar som beskrivs i Svennebanan, sen kommer jag på att jag är likadan och "kryper till korset" i ett blogginlägg där jag "kommer ut" som svenne samtidigt som jag ändå inte riktigt vill inse att jag är precis som alla andra. Jag är så jäkla svenne. Jag är en:

Sandrabanan!

Skål!

Jaså ni grannar, Boten Anna och bebis-eurodisco i kväll igen? Nej, ingen fara, jag är inte bitter. Förresten - har ni någonsin hört Umbrella? I fem olika versioner? Skål!

Snoppmätartävling

Alla har vi blivit idoliserade, även om vi inte alltid har sett det själva. Anledningarna till idoliseringarna varierar - det kan vara att vi brinner för någonting; att vi har större självkänsla alt. större självförtroende; att vi är mer världsvana; att vi representerar en annan värld; att vi tar någon under våra vingar etc. En fin vänskap kan byggas av idoliseringen men när relationen ska utvecklas från lärare och elev till jämlika vänner - det är då det jobbiga börjar. Allt som personen som idoliserade dig såg upp till ska nu förkastas. Det beundrade är nu störningsmoment. Det ska tävlas - allting du säger och allting du gör förvandlar personen till en snoppmätartävling. Personen vill ställa sig över dig och briljera. Jag ser på situationen som densamma som framträder när ett barn ska in i vuxenlivet. En tonåring, som förr avgudade sin förälder, vill nu visa föräldern att den kan allt och vet allt bättre än föräldern. Som barn skröts det om förälderns kapacitet men nu skäms tonåringen, på samma sätt som idoliseraren nu skäms över den forna idolen. En vänskap kan eventuellt byggas på nytt ur ruinerna men ofta är det oundviktigt att man går vidare på var sitt håll.

Jag skäms inte över mina vänner och jag skäms inte över mig själv. Om du skäms över dina vänner bör du fundera över varför du känner ett sånt behov av att passa in i andra människors sociala mallar. Om du försöker få mig att skämmas över den jag är så är du ute på väldigt hal is. Jag säger upp mig. Nästa person du väljer att idolisera kanske bör vara någon som inte skulle kunna knäcka dig. Skulle jag inte? Ge mig fem minuter.

Rövarkungens ö

I min värld är Rövarkungens ö den bästa låt Nationalteatern har gjort. Så även i många andras. En märklig sak som brukar hända när Rövarkungens ö spelas är det här:

Någon: Det här är den bästa låten Nationalteatern har gjort.
Resten: Aa, den är kanon.
Någon: Innebörden i den här alltså.. Klockrent är vad det är.
Resten: ...

Jag tillhör "resten". Jag är sällan en av dem som: Den här är så jäkla bra alltså. eller Spela den låten! (om jag inte är hos Sofia, är klapp och tycker att vi ska rocka till Umbrella).

Anywho - varför diskuteras aldrig innebörden? Är det för att den som fört innebörden på tal vill att folk ska fråga, så att han/hon får känna sig smart och förklara? Är det för att han/hon är rädd för att ha fel? Är det för att höra vad de andra har att säga så att man kan hylla eller rasera? Varför svarar aldrig gruppen någonting? Är det för att de utgår ifrån att alla andra vet och att den som förde det på tal sitter på "rätt" svar? Är det för att man är rädd att de andra ska tro att man lärde sig innebörden igår om man svarar; att alla andra hade det här samtalet för länge sedan? Är det för att man är rädd för att ha fel, eller ännu värre: att ha rätt? Väntar man på resten av gruppens åsikter för att hylla eller rasera? Hoppas man att någon annan ska svara så att man äntligen får veta vad låten egentligen betyder? Det kan ju inte vara så att tystnaden kommer sig av att svaret är självklart för i så fall hade man inte behövt uttala orden "innebörden i den här".

I framtiden kommer jag förmodligen fortsätta att vara en av "resten" som kommer att tystna när någon för innebörden i Rövarkungens ö på tal och därför är nu ett lika bra tillfälle som någonsin att ta bladet från munnen:

Så här ser jag det (kortfattat):
Rövarkungen står för staten/kapitalet/högern. "Men jag är ju så liten och världen är så stor, då sa rövarkungen: 'Den är större än du tror'" avser globalisering/internationalisering/kapitalism/EG/EU. "Såg jag skymten av en annan båt" syftar på kommunismen/socialismen.

Har jag fel? Har jag rätt? Bring it, för den här diskussionen kommer vi förmodligen aldrig att ha igen.

I don't get drunk, I get retarded

I veckan var jag hemma hos ett gammalt ragg. Nej, oh nej, det är inte lika roligt som det låter. Jag satte flaggan i topp och visade min utvecklingsstörda sida som kan framträda under alkoholförtäring.

Efter märkliga omständigheter visar det sig att halva mitt sällskap sitter hemma hos mitt gamla ragg. Av någon anledning börjar allt kännas så jobbigt och pinsamt. Jag vet inte varför, jag brukar tvärtom vara väldigt avspänt inställd till gamla ragg och gamla ex. "Äh, lite sex, vad fan, skärp dig." Efter några öl kändes omständigheterna lite mer avspända så vi började röra oss mot folket vi hade sagt att vi skulle möta. Utanför porten:

Jag: Bor han här?
Sällskapet: Det borde väl du veta..

-Strike ett.-

När vi kommer in blir allt lika pinsamt igen. Förstår fortfarande inte varför men biter ihop, hälsar och försöker bete mig som folk. Känner att jag inte riktigt vill vara där eftersom pinsamhetskänslorna sköljer över mig så jag börjar planera the great escape. Jag hade ingenting att bevisa så jag tänkte bara vara kvar tillräckligt länge för att hinna byta några ord med de jag kände innan jag kastade in handduken. Öl gick in, ord flög ut, SMS skickades iväg. Efter några SMS hade jag en ny plan för kvällen men ölen hade gjort mig lite mer avslappnad så jag satt i ett ganska livat samtal med min gamla vapendragare. Ett stående skämt är några skräcködlor han släpade hem för några år sen. Riktigt vrickade människor.

Han: Men du vet hur det är, de är heta på fyllan men dagen därpå vaknar man, lyfter på täcket och bara: AAAAAAAAAAHHHH!
Jag: Haha, ja, fan, jag vet hur det är!

..med det gamla ragget sittande bakom..

-Strike två.-

Att jag inte avlägsnade mig där och då bevisar hur extremt intelligent alkohol gör mig.

Crewet jag var där med har alltid samma procedur: De sitter och tar det lugnt och gör ingen tillstymmelse till att vara på väg någonstans men helt plötsligt, från ingenstans: "Nu ska vi gå!" och sen är de ute på två röda. "Kommer du? Kommer du? Ska du med? Kom nu då!" Jag orkar inte alltid med deras stress så jag brukar säga: "Men vad fan, jag kommer efter. Jag ringer." Ingenting var annorlunda denna gång. Bara det att när de har kommit sig iväg ser jag mig omkring i rummet och kvar är jag, mitt gamla ragg och en eller två till. "Awkward!" ropar min hjärna, så jag kastar mig upp ur soffan, hojtar: "Vänta på mig!" och tappar ut ett helt tobakspaket över hallgolvet. In genom dörren kommer en vän som har glömt någonting. "Ja, fan, kommer du med ell.. Oj då, här var det tobak över hela golvet!" Jag låtsas inte se; får med mig det jag ska och tar mig ut genom dörren. I trappuppgången hör jag: "Frågade du inte om du kunde få tillbaka ditt halsband? Hahahaha!"

-Strike tre.-

Ikväll är jag nykter.

Det finns alltid en morgondag

Vaknade, drack en abnorm mängd vatten och började snart röra mig hemåt. Upptäckte att jag hade tappat ut nästan hela tobakspaketet. Funderade på hur och när vi hade tagit oss från stan under natten. Vaknade ur mina tankar när jag hörde ett: "Hej!" Självklart - haltande, med blodiga knogar, brännmärke i pannan, risigt hår och mascara i halva ansiktet mötte jag min sjukt snygga granne. God morgon bakfylla.

"Pizza-pie" och inte "piece of pie"!

Tillsammans med många andra har jag extremt lätt för att memorera låttexter. Har jag hört en låt en gång kan jag med stor sannolighet citera texten senare. Det stör mig alltid lite när folk sjunger fel. Då det inte känns viktigt att rätta någon så jag gör det endast när någon i min närhet sjunger fel om och om och om igen och jag inte kommer undan att lyssna. Om någon envetet håller fast vid att de sjunger rätt så brukar jag inte bry mig nämnvärt men jag kan ibland be dem att sluta sjunga låten i min närhet. Annat var det när jag var en liten skrutt. För många år sen diskuterade jag och en vän låten Sommarnatt av Snowstorm. Min vän envisades med att de sjöng "det ger en skönare feeling" och inte "det ger en skön high way-feeling". Vi spelade låten flera gånger för att höra vad de sjöng och visst sjöng de "high way-feeling". Vännen nekade. "'Sköönare' sjunger de" sa hon. Jag kallade henne döv och dum i huvudet och följde upp med säga till henne att hålla käften innan jag gick därifrån.

Plastic fantastic

I dag slutförde Sofia steg ett av två. Å hennes framtida bysthållares vägnar vill jag framföra: "Gratulerar!"

De som "vill jobba med människor" är de enda som är genuint bra människor

Jag vill inte arbeta med människor. Inte över huvud taget. Jag vill jobba på kontor. Jag vill arbeta med bokstäver och siffror; inte med människor. När det här kommer upp i diskussioner brukar folk titta på mig som om jag är dum i huvudet. De som dömer ut mig värst är de som är proffessionella skitstövlar på sin fritid. De är de största svin jag har träffat men i diskussioner pratar de om "hur fint det är att arbeta med människor". De "vill arbeta med människor" men gör det inte. Varför? För att de inte vill, naturligtvis.

I ett fungerande samhälle är alla yrken lika viktiga. Någon har designat skorna som värmer dina fötter (att de sen kan vara tillverkade av barn i u-länder tillhör en annan diskussion); någon har framställt medicinerna som hjälper dig när du är sjuk; någon kör bussen som tar dig till ditt arbete; någon trycker tidningarna du läser; någon bemannar dig i kassan när du handlar dina förnödenheter; någon rotar i ditt underliv på jakt efter könssjukdomar.

Jag har djur; jag har vänner och jag har familj men min vilja att skaffa ett yrke där jag trivs, mår bra och utvecklas gör mig tydligen till en skam för människan. Må så vara. För tillfället arbetar jag inom vården och hör och häpna: Jag är bra på det. Jag trivs med människorna omkring mig, jag är van arbetsuppgifterna och det känns bra att ge människor en vardag. Att jag har andra mål och endast arbetar inom vården för att betala hyran, innan jag har hittat en utbildning som jag kan göra till min, beror på att jag vägrar bli en bitter, gammal käring. Jag tänker inte sitta som en medelålders, sur, jävla käring som ångrar att jag fastnade i det trygga.

Någon brinner för det här yrket. De kommer att jobba sig hit. Jag brinner för ett annat yrke och jag kommer att jobba mig dit. Under tiden kommer jag att sköta mitt arbete väl och trivas med det men sen.. Sen drar jag.

Vad är mest hedervärt: Att fullfölja sin dröm och arbeta med sina intressen eller att slita ont på ett arbete man inte var ämnad för, för att ha en meningsfull vardag? Båda valen är lika hedervärda och det går inte alltid att säga vem som mår bäst. Det som går att säga är att alla arbeten är hedervärda och att vi alla är byggklossar i vårt samhälle.

Välgörenhet börjar hemma - hos dig själv. Om du vantrivs med ditt liv blir det oerhört svårt att försöka hjälpa andra. Om du inte är hel blir det svårt för dig att dela med dig av dig.

Porr

Är trött och varken orkar eller vill företa mig någonting. Sitter och väntar på Halv åtta hos mig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Matlagningsprogram är porr! När ostar, soltorkade tomater och det ena grillade med det fjärde blandas med en massa kryddor några meter framför min nuna smakar helt plötsligt min youghurt mycket bättre.

Deklaration

Satt nyss och synade mina deklarationspapper. Började tänka på fröken Fia som förra året fick skatteåterbäring på 2 800 kr. Samma dag som hon fick ut pengarna åkte hon på fortkörningsböter.. På.. Hur mycket var det nu? Just det: 2 800 kr.

Ung pensionär

I går skulle jag, likt förra helgen, plocka fram pensionären i mig och bänka mig hemma framför ett lättsamt, svenskt underhållningsprogram. Även om jag missade Så ska det låta så lyckades jag till och med över förväntan med att plocka fram pensionären i mig. Jag somnade klockan 19. Vaknade utsvulten runt 02. Kravlade mig upp, gjorde några mackor och ringde upp ett nummer jag hade några missade samtal ifrån. Fick höra: "Jag vet inte riktigt vad jag ville förut. Jag dricker whisky. Jag vet inte var jag är så chansen att jag kommer hem är nog liten." Lättad över att personen i fråga inte hade somnat på en buss eller blivit satt i fyllecell och fundersam över vad en del av fyllesvamlet betydde somnade jag om. I dag känner jag mig näst intill utvilad. Näst intill. Over and out.

Kalla hem dina barn

Kultiration - Mamma

Mänsklig och ärlig eller en hycklande förebild?

Jag läser inte särskilt många bloggar och då väldigt sällan proffsbloggar men Egoinas.se hamnar jag på till och från. I dag kollade jag Egoinas blogg och blev trött i huvudet av förebildshäckleriet som så många roas av att sysselsätta sig med, i brist på verklighetsförankring.

Egoina svarade på en kommentar hon fått. Kommentaren löd: Egoina, du har aldrig tänkt på hur ditt drickande påverkar dina unga läsare? Du är ju så skämtsam om allting (de kanske tror att det inte är en sån BIG DEAL), unga hjärnor är så lätt manipulerade... jag bara undrar du vet... jag bryr mig inte, för mig får du dricka hur mycket du vill, jag påverkas inte. Men de yngre liksom?

Hade jag varit proffsbloggare och fått den frågan så hade mitt svar varit koncist: Nix.

Alla vägar bär till Keanu Reeves

Jag: Du vet, han som gör rösten till Megatron i Transformers är ju densamma som spelar Agent Smith i Matrix. Där spelar han ju mot Keanu Reeves. Huvudrollen i Transformers är ju han som kör taxin åt Constantine i Constantine. Constantine är ju Keanu Reeves. I Transformers - Return of the fallen pratar de hela tiden om "The Matrix". Alla vägar bär till Keanu Reeves.
Vän: Du borde sova på nätterna.

Vem var det, sa du?

Tillåt mig att presentera Hugo Weaving:

Agent Smith / Matrix-filmerna



V / V for Vendetta



Megatron / Transformers-filmerna (2007, 2009)

Rakblad i halsen (ja, det är en anspelning på tidigare inlägg)

Är "sjuk". ("Whenever I start feeling sick I just stop being sick and be awesome instead. True story.") Plöjer igenom Scrubs, American Dad och Dexter. Har redan avklarat.. Jag kan inte skriva det.. Kan knappt tänka det.. Okej, here it goes: Big Bang Theory och How I Met Your Mother. Ja, jag erkänner; jag kryper till korset; jag bekänner färg: Jag har börjat gilla BBT och HIMYM. Hur det kommer sig? Tja, det kan ha att göra med att jag ligger på soffan med rakblad i halsen. Det kan ha att göra med umgänget som har hårddiskar fulltankade med filmer och serier.. Det kan även ha att göra med att deras favoritserier är Big Bang Theory, How I Met Your Mother och Family Guy, men jag är inte säker på att det har betydelse. Det kanske är ännu ett mysterium som kommer att förbli just ett mysterium. F.ö: Family Guy - not there yet. Nu får det bli Jumper.

Over and out.

Cut, cut, cut

Fyllestölder

Var inne och kollade på Vesslans blogg och läste att han eftersökte bilder på fyllestöldgods. Ni kan grejen: Man vaknar upp dagen efter, gnuggar sig i ögonen och ser en låda med Burger King-salt på bordet. Man reser sig upp, snubblar över en Cola-flaska, ramlar och slår huvudet i en glassgubbe som står lutad mot väggen.

Fyllestölderna är många men mina fyllestölders fifteen minutes of fame måste nog vara när jag stal en discokula från krogen. Dessvärre har discokulan nu gått vidare till de sälla jaktmarkerna men stunderna vi fick tillsammans lever kvar som vackra, oförglömliga minnen.

Du och jag, kulan.. Du och jag..

Fredagssnack

Jag: Vad blir det i helgen då?
Vän: Film ikväll och imorrn film och knulla kanske.

Ehh.. Jag? Va? Nej.. När?

Okej att man glömmer en del och okej att man förtränger en del men ibland slår jag till och med mig själv med häpnad. Saker jag har glömt, topp tre:

• En Tallinnresa tillsammans med en vän.
• En festival tillsammans med några vänner.
• Att jag har varit nära att bli överkörd av en pistmaskin.

Skämtet är att jag är känd för att ha bra minne..

The Fray

How to save a life

Stå upp för mannen på gatan

Under helgen blev jag stående ute i kylan i två timmar när jag väntade på ett byte mellan buss och tåg. Väntan blev helt klart intressant. Polisen dök upp i tre radiobilar och två bussar. De kastade sig över några killar och som de satte handfängsel på och förhörde några andra. Poliserna skrek om knivar och en av killarna med handfängsel skrek om övervåld. Några helt andra killar som var rejält överförfriskade bestämde sig för att bråka med poliserna. Ett par som stod framför oss upplyste mig om att det hela rörde sig om langning. Mitt sällskap filmade en del av händelsen men först i dag har jag fått tag i ett par rejäla hörlurar så att jag har kunnat höra allt som sägs på filmen. En kvinna hörs säga: Men vi går fram till poliserna och säger till dem att ringa SJ. Jag har lyssnat på det om och om (och om) igen. Kan inte sluta skratta. Önskar att jag hade hört det när det hände så att jag hade kunnat uppmuntra henne, se scenario: Hallå där farbror polisen, nu är det allvar. Skippa olaga vapeninnehav, (ringa) narkotikabrott, förhör och slagsmål som är på väg att bryta ut. Glöm även bort att det var värt att sätta in tre bilar och två bussar på det här. Vi fryser. Ring SJ. Orkar. Snart. Inte. Skratta. Mer. Får. Ont. I. Magen.

Vad tjock du har blivit

Han slår till igen:

Raggande kille: Vad fin du är när du har gått upp i vikt.
Ointresserad tjej: Haha.
Raggande kille: Nej, men du är jättefin. Du var fin innan också men du är mycket snyggare nu när du har fått former.
Ointresserad tjej: Hahaha.
Raggande kille: Vad skrattar du åt?
Ointresserad tjej: Haha, senast vi snackade undrade du varför du var singel.
Raggande kille: Ja..?
Ointresserad tjej: Du kan sluta undra.

Insikt, utsikt

Föräldrar är bara folk som är lika dumma i huvudet som vi som har valt att skaffa barn.

Don't look back

Dra därifrån. Fort. Spring. Spring och titta inte bakåt. Bli en av Dom som försvann.

Myspys

Nachochips och salsa på bordet; dunken på bänken; I fjol så gick jag med herrarna i hagen från högtalarna. There's no place like home.

Stor besvikelse

Såg att flera av mina FB-kontakter gått med i gruppen I Love Great Sex. Fick en inbjudan och ville så gärna bli en i gänget men eftersom jag har en förkärlek till riktigt dåligt sex så blev det inget med det. Rackarns. Bättre lycka nästa gång.

Mänskligt beteende

Du är ute och åker skidor. Du åker off pist men i ett fint uppåkt spår. Plötsligt blir du rädd för att tappa kontrollen. Du blir rädd för att ramla. Du blir rädd för att åka in i ett träd. Paniken växer och för att skydda dig så kastar du dig av spåret. Rakt in i ett träd.

Du är i ett förhållande. Du mår bra och njuter av tillvaron. Plötsligt blir du rädd för att bli lämnad. Du blir rädd för att bli sårad. Paniken växer och för att skydda dig så börjar du behandla din partner illa. Du ser till att din partner lämnar dig. Du står ensam kvar. Sårad. Lämnad.

Logiskt?

Ur en stinkande källa drack han vatten

Okej, nu gäller det. Ruta ett. Kör.

A: "Ta."
B: "Men är det okej?"
A: "Ja, ta om du vill ha. Det som ligger på bordet är allas."
B: "Men är det verkligen okej? Jag behöver inte.."
A: "Jag bjuder. Ta emot min gästfrihet men ta den aldrig för given."

A: "Vad ska du hitta på i kväll då? Lösa korsord?"
B: "Ja, typ. Skulle träffa några och gå på krogen men har ingen lust alls. Ja, det blir fan hemmakväll. Tror inte ens att jag gillar dem jag ska ut med."
A: "Nej, brukar vara lika bra. Fulla människor är ett eget släkte. Du vet, i början av kvällen spanar du in en kille som du tycker är Killen med stort K och i slutet av kvällen så är han utvecklingsstörd. Förståndshandikappad."

Ingenting förändras av sig själv

Roundabout

Nykterhet är det främsta berusningsmedlet.

Relationer

Har tänkt mycket på någonting en gammal vän sa till mig nyligen. Exakt vad det var är irrelevant men det berörde vår relation till varandra.

Folk vi har omkring oss uppfyller ett behov hos oss. Även i dåliga förhållanden handlar det i slutändan om behov, trots att det i sammanhanget kan klinga illa att benämna det på ett sånt vis. Någonting som gör att vi stannar kvar i en relation även om anledningarna är osunda.

En del människor lämnar oss med en känsla att vi vill ha dem i våra liv, även om mötet med dem var kort; en del försvinner ur våra liv - även om de har varit människor av betydelse så var det tvunget att vi frigjorde oss/delade på oss för att utvecklas; en del människor är återkommande i våra liv; en del har vi inget behov av att träffa igen; en del hittar vi tillbaka till och en del människor arbetar vi för att aldrig någonsin återse.

En text består kortfattat av inledning, handling och upplösning/avslutning. Texten började med en inledning, sen kom handlingen men slutet uteblir. Varför? You figure it out.

Jao

Humor ¤1: Det står en bänk i parken. Det är en parkbänk.

Humor ¤2: Alla barnen spelade fotboll (för)utom Olle för han drack kaffe.

Efterlysning: Sour Cream Cheese-chips.

Ge mig, tack: Matthew Gray Gubler, Joel Kinnaman.

Raggande kille: Jag gillar ditt utseende.
Ointresserad tjej: Jag gillar också mitt utseende.
Tredje part: Jag gillar Kristet Utseende.

Raggande kille: Du är så söt i kväll.
Ointresserad tjej: Det är för att jag har ätit godis.
Raggande kille: Om jag köpte godis till dig, skulle du äta det då?
Ointresserad tjej: Jag köper inte godis; jag stjäl godis.
Raggande kille: Om jag stal godis till dig, skulle du äta det då?
Ointresserad tjej: Jag stjäl mitt eget godis.

På krogen, kille till tjej: Du ser arg ut. Är jag ful?

På tal om..

För några kvällar sen fann vi oss i ett samtal om hundar. När en i sällskapet beskrev sin hund som en trogen vän, stor som en människa, varm som ett element att sova bredvid och låter som en ångvält när han sover så kom en tanke att slå mig: Fia, när kommer du hit egentligen? Du behöver inte oroa dig - även tungan är välkommen.

Avståndsbedömning

För några dagar sen pratade jag med en vän som berättade att hennes dotter satt och kastade saker på golvet samtidigt som hon fokuserat följde dem till golvet med blicken. Vi visste båda att det var barns sätt att lära sig att bedöma avstånd och ramlade in på samtalsämnet hur barndomen präglar människor. Plötsligt slog det mig: När jag var några år gammal upptäcktes det att jag hade extremt dålig syn. På det ena ögat var jag "praktiskt taget blind" och på det andra ögat hade jag så dålig syn man kunde ha utan att kallas "praktiskt taget blind". I dag är jag oförmögen att bedöma avstånd. Jag skulle inte kunna bedöma avstånd om mitt liv hängde på det. Jag snubblar på mattkanter; jag krossar glas; jag har inget som helst ögonmått. Ganska invalidiserande men ändå överkomligt. Sen förut vet vi ju även att när man förlorar ett sinne/delar av ett sinne så förstärks ett annat. Jag har så bra hörsel att det ibland är skrämmande. Mina bekanta har ingen aning om hur mycket jag faktiskt vet om dem.

Mensa

Tänkte göra ett test på Mensa. Innan testet startade kom det upp en ruta med information. Det enda jag fick med mig var att det som sista rad stod någonting i stil med "Om du har läst igenom instruktionerna så tryck på 'starta testet'" innan jag tryckte för att starta. Insåg att det nog var tillräckligt som IQ-test, log åt mig själv och stängde ner webbläsaren.

Fuck off and die, du är för ful för mig och din morsa går för en hundring

Det finns en affär i närheten som jag hatar. Jag hatar utbudet, jag hatar placeringen av varor, jag hatar uppbyggnaden, jag hatar trängseln, jag hatar de anställda (alla som jobbar där är dumma i huvudet), ja, jag hatar till och med entréerna. Ändå handlar jag där. Varför? För att det ligger närmast så klart. Som sagt, jag hatar butiken och de anställda och fr.o.m. i dag tror jag även att de anställda hatar mig.

Om det står folk i kön när jag köper tobak så frågar alltid en av kassörskorna efter leg. Aldrig annars. I början trodde jag att det var för att hon inte kände igen mig som hon fortsatte fråga men sen slog det mig att hon inte frågade när jag var ensam. Först tänkte jag att jag inbillade mig men när hon vid ett flertal tillfällen irriterat sagt "John Silver-tobaken är slut" när jag frågat vilka tobakssorter de har (de har aldrig samma två dagar i rad av någon förmodligen idiotisk anledning) så förstod jag att hon helt enkelt var, ja, dum i huvudet. Minns hon mitt tobaksmärke så minns hon mig.

Idag brast det. Jag skyndade in i affären fem minuter innan de skulle stänga. Bara en kassa öppen. Slynkassörskan i kassan. Fan, inget leg med mig och två män efter mig i kön. Nej, fan heller, jag ska ha min tobak.

Kassörska: Har du leg?
Jag: Känner du inte igen mig eller?
Kassörska: (förvånat) V-va?
Jag: Ja, jag har handlat tobak av dig i två månader och du vet t.o.m. vilken tobak jag brukar köpa. Menar du på allvar att du inte känner igen mig?
Man #1: (suck. stön.)
Kassörska: Alltså..
Jag: Du, om jag hade kollat leg på någon som ser ut att vara tolv och sett att den är äldre än vad jag själv är så hade jag kommit ihåg det. Speciellt efter trettioelfte gången.
Kassörska: (tittar ner, ger mig sakta tobaken och mumlar) Ehm, mjo, kanske har jag sett dig.. (blir avbruten av man #1)
Man #1: Hon vill väl bara vara säker!
Jag: (betalar och tar kvitto samtidigt som jag tittar på mannen; tittar sen på kvittot och vänder mig tillbaka till kassörskan som har börjat flina) Ge mig en tia också.
Kassörska: V-va?
Jag: Ja, som vanligt när jag köper från era erbjudanden har ni inte slagit in dem i datorn så jag betalar 20 kr för nåt som ska kosta en tia.
Kassörska: (tittar på mina varor och på kostnaden) O-oj, j-ja, en tia.
Man #1: (suckar) Men det är ju bara en tiiia.
Jag: Du, om en tia är så lite så ska jag komma hem till dig varje dag och hämta en tia så ska vi se hur lite det blir i längden.
Man #1: (fnyser)
Kassörska: (ger mig en tia) S-så där.
Jag: (monotont) Tack så mycket hörru. Trevlig kväll.
Man #1: (surt) Hur skulle du själv tycka att det var att ha ett arbete där man får ta en massa bullshit varje dag?
Jag: (mäkta irriterad, spänner ögonen i mannen) Jag är undersköterska.
Man #2: (börjar tokskratta) Du vann!
Jag: Jag vet.

Apropå någonting helt annat så tycker jag att alla som tjatar om att det handlar om tankens kraft ska hålla käften. Nähä, styr man själv över sitt öde?! Ursäkta, men ni är ju uppenbarligen dumma i huvudet eftersom ni inte kommit på det förrän nu. Vi andra har förstått det sen länge. Hatisk? Nu förstår jag inte.

Tack

För tio år sen (+ - några år) hade jag låten Tack med Johan Anttitila (namnet kan givetvis vara fel) på min WinAmp. Nu kan jag inte hitta låten men jag har hittat texten till den:

Tack ska ni ha för kärnvapenmissiler,
tack ska ni ha för terrorbalans,
tack ska ni ha för åtta nya filer,
tack ska ni ha för ödmjuk tolerans,

tack ska ni ha för vita å för tårgas,
tack ska ni ha för heroin,
tack ska ni ha för Tjernobyl å för JAS,
tack ska ni ha för nikotin,

tack ska ni ha för djuren på zoo,
tack ska ni ha för elfenben,
tack ska ni ha för Belgian Blue,
tack ska ni ha för att luften är ren,

tack ska ni ha för cancer å för HIV,
tack ska ni ha för prostitution,
tack ska ni ha för en fyraårings liv,
tack ska ni ha för religion,

tack ska ni ha för regnskogar å hav,
tack ska ni ha för ozonlagerhål,
tack ska ni ha för orimliga krav,
tack ska ni ha för skyddsrum av stål,

tack ska ni ha för tungmetall å bly,
tack ska ni ha för oljeutsläpp,
tack ska ni ha för Gazaremsfondy,
tack ska ni ha för ryssarnas stäpp,

tack ska ni ha för genmanipulering,
tack ska ni ha för djurförsök,
tack ska ni ha för gravbeslutsförsening,
tack ska ni ha för överhetens hök,

tack ska ni ha för ett misshandelsmotto,
tack ska ni ha för USA,
tack ska ni ha för Lok å Bingolotto,
tack ska ni ha, tack för ida

Finns det någon vänlig själ som kan fixa den här låten till mig? Tack, i så fall. Haha, klyftigt, jag vet.

Sancho Panza och Don Quijote

Sitter och pratar med min äldsta (i ordets båda bemärkelser, höhö) amiga på MSN. Det slog mig precis att vi nu sitter och pratar på samma sätt som när vi lärde känna varandra för femton år sen. Nu sitter vi på MSN och utbyter Spotify-låtar och på den tiden satt vi på ICQ och utbytte Napster-låtar. Vänskapen började en dag efter vår basketträning då hon följde med mig hem för att tjuvröka. Senare på kvällen la hon till mig på ICQ och sen dess har hon varit min vapendragare. Vi är Sancho Panza och Don Quijote.

Dedikerad till min vapedragare: Konfirmationspresenten

För att fördriva lite tid

Cornelis

Marie Fredriksson tolkar Cornelis
Brolle Jr tolkar Cornelis (Jag vet, det är Brolle, men ge det en chans. Överraskande bra.)

Sen så sjöng sirener och ni föll ner på knä

Från oss alla till er alla: Kyss mig i röven, hycklare.

Haha, klockrent

I kväll går allas morsor för en hundring

Tredje blogginlägget för dagen - I'm on fire! (För er som är dumma i huvudet vill jag bara klargöra att, nej, jag brinner inte. Att elda hår och ögonfransar sysslar jag endast med på julnätter. "I'm on fire!" hänvisar till att jag har flyt. Alltså, jag badar inte, det menas att jag är på gång nu. Nej, jag ska inte gå någonstans just i denna stund; det betyder att jag.. Ja, vi kan säga att jag bloggar mycket helt enkelt. Har inspiration om ni så vill.)

Sitter här och groggar och spekulerar. Egentligen groggar jag inte så mycket. Spekulerar egentligen inte heller. Sitter gör jag dock. Skräddare, för att undvika frågor om position. Funderar på att äta lite mat men när jag ser tillbaka på den senaste veckan känner jag mig inte så sugen. Det får bli en chipspåse på tåget. Jao, så blir det nog. Förresten, nu sitter jag inte skräddare längre. Har slängt benen akrobatiskt runt diverse tingestar omkring mig. Nu doppade jag tröjan i glaset för femte gången and that's my que. Dags att dra. Ciao mi amigos/amigas. Kom ihåg att i kväll går just du för en hundring. Over unt out.

Nostalgi

Thåström - Keops pyramid
Thåström - Ballad om en gammal knarkare

God morgon

Vad händer när man festade föregående dag och har tre fd dyngraka personer däckade i lägenheten? Jo, man vaknar klockan sju och kan inte somna om. Eftersom man inte vill väcka bakispaketen sitter man tyst och knappar vid en dator som för ovanlighetens skull inte spelar musik. Alla andra sover - inte ens djuren har vaknat. Konsten att roa sig själv tidigt på morgonen: Koppla in headsetet till mobilen och lyssna på föregående kvälls ljudupptagningar. Konsten att undvika bakfylleångest: Läs inte igenom föregående kvälls skickade SMS.