Djup?

Jag är så jävla trött på "djupa" människor. De djupa, låt-oss-alla-bara-älska-varandra-och-tala-i-gåtor-människorna är de mest ytliga och de minst intelligenta människorna jag har träffat. "Men har du tänkt på att kosmos vill det här?" Ärligt nu - vet du ens vad kosmos betyder? De här människorna jag tänker på skyr ytlighet men pratar inte med någon iförd Diesel-jeans (även om de har hippie-stuk och kommer från Second Hand, ett soprum eller från mormors mosters sondotters förra sambos kusin). De tror att lycka kommer från positivitet och kärlek. Jag är helt med dem förutom det faktum att för mycket positivitet är skadligt. Om folk inte blev arga, hur hade vi då kunnat avskaffa slaveriet; skapat rösträtt för gemene man? Att man inte ska vara "arg" då man framlägger sina argument är jag helt med på men "djupa" människor.. Ni saknar ju argument. Att ens föra en dialog är helt främmande för er. Ni kör er monolog och sen är sinnet stängt. En gång hade jag liknande tankegångar som dessa "djupa" människor (inte mycket, men ändå för mycket) då en kär vän sa till mig: "Sluta leta efter förklaringar i allt. En del människor är helt enkelt dumma i huvudet." Det är så sant att jag, flera år senare, kan använda den repliken i alla tänkbara sammanhang. Äh, alla "djupa" människor (med en intelligensnivå under medel).. Gå och rök hasch med er.