Fuck off and die, du är för ful för mig och din morsa går för en hundring

Det finns en affär i närheten som jag hatar. Jag hatar utbudet, jag hatar placeringen av varor, jag hatar uppbyggnaden, jag hatar trängseln, jag hatar de anställda (alla som jobbar där är dumma i huvudet), ja, jag hatar till och med entréerna. Ändå handlar jag där. Varför? För att det ligger närmast så klart. Som sagt, jag hatar butiken och de anställda och fr.o.m. i dag tror jag även att de anställda hatar mig.

Om det står folk i kön när jag köper tobak så frågar alltid en av kassörskorna efter leg. Aldrig annars. I början trodde jag att det var för att hon inte kände igen mig som hon fortsatte fråga men sen slog det mig att hon inte frågade när jag var ensam. Först tänkte jag att jag inbillade mig men när hon vid ett flertal tillfällen irriterat sagt "John Silver-tobaken är slut" när jag frågat vilka tobakssorter de har (de har aldrig samma två dagar i rad av någon förmodligen idiotisk anledning) så förstod jag att hon helt enkelt var, ja, dum i huvudet. Minns hon mitt tobaksmärke så minns hon mig.

Idag brast det. Jag skyndade in i affären fem minuter innan de skulle stänga. Bara en kassa öppen. Slynkassörskan i kassan. Fan, inget leg med mig och två män efter mig i kön. Nej, fan heller, jag ska ha min tobak.

Kassörska: Har du leg?
Jag: Känner du inte igen mig eller?
Kassörska: (förvånat) V-va?
Jag: Ja, jag har handlat tobak av dig i två månader och du vet t.o.m. vilken tobak jag brukar köpa. Menar du på allvar att du inte känner igen mig?
Man #1: (suck. stön.)
Kassörska: Alltså..
Jag: Du, om jag hade kollat leg på någon som ser ut att vara tolv och sett att den är äldre än vad jag själv är så hade jag kommit ihåg det. Speciellt efter trettioelfte gången.
Kassörska: (tittar ner, ger mig sakta tobaken och mumlar) Ehm, mjo, kanske har jag sett dig.. (blir avbruten av man #1)
Man #1: Hon vill väl bara vara säker!
Jag: (betalar och tar kvitto samtidigt som jag tittar på mannen; tittar sen på kvittot och vänder mig tillbaka till kassörskan som har börjat flina) Ge mig en tia också.
Kassörska: V-va?
Jag: Ja, som vanligt när jag köper från era erbjudanden har ni inte slagit in dem i datorn så jag betalar 20 kr för nåt som ska kosta en tia.
Kassörska: (tittar på mina varor och på kostnaden) O-oj, j-ja, en tia.
Man #1: (suckar) Men det är ju bara en tiiia.
Jag: Du, om en tia är så lite så ska jag komma hem till dig varje dag och hämta en tia så ska vi se hur lite det blir i längden.
Man #1: (fnyser)
Kassörska: (ger mig en tia) S-så där.
Jag: (monotont) Tack så mycket hörru. Trevlig kväll.
Man #1: (surt) Hur skulle du själv tycka att det var att ha ett arbete där man får ta en massa bullshit varje dag?
Jag: (mäkta irriterad, spänner ögonen i mannen) Jag är undersköterska.
Man #2: (börjar tokskratta) Du vann!
Jag: Jag vet.

Apropå någonting helt annat så tycker jag att alla som tjatar om att det handlar om tankens kraft ska hålla käften. Nähä, styr man själv över sitt öde?! Ursäkta, men ni är ju uppenbarligen dumma i huvudet eftersom ni inte kommit på det förrän nu. Vi andra har förstått det sen länge. Hatisk? Nu förstår jag inte.