Skvallerkärring

Att ha koll på saker som händer omkring en är faktiskt inte speciellt svårt. Så länge man inte är döv och blind eller saknar slutledningsförmåga så vet man ofta vad som pågår. Det handlar inte alltid om nyfikenhet utan hjärnan fungerar utan att man tänker aktivt på någonting, tack och lov.

Mina nya grannar har en ritual: Halo med Beyoncé spelas högt på repeat (som avbryts av någon enstaka låt i samma stuk) i en halvtimme eller så. Sen hörs en mansröst skrika "[...] byt låt [...] orkar inte [...]" Strax efter börjar en kvinnoröst skrika, men det hörs inte vad hon säger. En dörr smälls igen och någon klampar ner för trappan. Sekunderna senare hörs det välkända ljudet från GuitarHero.

Det är farligt enkelt att "vänja sig"

I telefon - jag har sagt "vänta" flera gånger på kort tid:

Vän: Men vad sysslar du med?
Jag: Gaaahh, det kliar.
Vän: Vad?
Jag: Tårna.
Vän: Har du inte kollat upp det där än? Har det blivit värre?
Jag: Ja, tårna är lilaröda, det är en massa utslag över alla tår och det har spridit sig upp på fötterna. Tårna är svullna och nu har det börjat klia och göra ont på resten av fötterna också. Hälarna känns helt mörbultade.
Vän: Men det har ändå inte slagit dig att du borde gå till en vårdcentral?
Jag: Jo, jag har tänkt på det, fast jag har ju haft lite så här till och från sen jag var barn. Det brukar gå över av sig självt.
Vän: ...

"Minns du honom/henne?"

Ibland går tankarna till de som har försvunnit - inte dem som flyttade och lämnade sin gamla identitet bakom sig utan de som har slutat knalla runt på vår jord. Fick nyss syn på bilder på min första "pojkvän". Det var många år sen jag såg bilder på honom och precis nu när jag såg dem slog det mig att han faktiskt inte finns mer. Jag visste det så klart, men det blev så tydligt när jag såg honom. Ta hand om er mina vänner, ovänner, bekanta och personer jag inte ens känner. Tillåt inte er själva att lämna in i förtid. Bli inte en av alla minns du honom/henne?

Myndig

Tillsammans med en vän skulle jag till bolaget för att inhandla helgens förnödenheter. Dagen till ära var jag osminkad, hade håret i en tofs och var klädd i för stora byxor och för stor jacka. Innan bolaget gick min vän i lite affärer så, uttråkad som jag blev, gick jag och handlade godis och en Pucko och roade mig själv en stund. När min compadre gått klart i affärerna styrde vi mot bolaget. När vi hade valt vad vi skulle ha och började lassa upp på bandet, långt innan allt var uppe, utan tillstymmelse till att vi skulle börja rota i fickorna efter pengar eller annat, spydde tjejen i kassan ur sig: "Har ni leg?!" Ehh, nej, jag kommer in klädd så här och tror på allvar att ni tänker sälja alkohol till mig. Som kronan på verket tog jag med mig en godispåse och en Pucko. För att seal the deal, så att säga.

Det är lätt att döma

Må den ibland oss utan synd kasta den första stenen. Om du nödvändigtvis måste kasta sten så se till att först banka ditt eget huvud blodigt mot en bergvägg. That's all I'm sayin'. Over and out.

Mu

Hade fått meddelande från röstbrevlådan. "Meddelandet inkom 23:55." Bara det att jag inte hade något missat samtal från den tidpunkten. Lyssnade av. Först var det tyst, sen hörde jag två röster säga: Muu. sludder Muuuuuuuuuu.

Eftersom jag som sagt inte har något missat samtal från tidpunkten så får gärna det råmande paret höra av sig igen. Mu, så länge. Over and out.

To be or not to be

Febern gör att jag somnar, vaknar, somnar, vaknar. Orkar nu inte företa mig någonting men orkar heller inte sova. Det gör mig faktiskt ingenting. När jag är sjuk orkar jag inte koncentrera mig på någonting; orkar knappt tänka. I början tycker jag att det är jobbigt men efter ett tag förstår jag tjusningen med det. Omvärlden försvinner och kvar finns bara jag. Det finns inga krav; det finns ingenting jag orkar känna; det enda jag orkar är att bara vara. Att vara sjuk innebär några dagar av frihet - några dagar att bara vara uppe i sig själv, utan att grubbla eller att planera. När jag sen blir frisk minns jag sjukdomen enbart som ansträngande och invalidiserande, men just här och nu låter jag mig vara fångad av stunden. Nu tänker jag öppna fönstret, sträcka ut mig i sängen, starta en playlist, blunda och fortsätta att bara vara.

Ålderskris

Jag har en teori om varför jag är så nojig över min ålder:

För tio år sen såg jag äldre ut än vad jag gör idag. Det är faktiskt sant. På den tiden gällde figurföljande kläder, smink, smycken, höga skor - ja, ni förstår, hela paketet. Den dagen jag fick ett leg i min hand var i princip dagen då jag slutade sminka mig. I och med mitt arbete/min förändrade livssituation byttes de höga skorna ut mot gympadojor. Tränade även mycket lagsporter och till slut blev det lite för omständigt att ta av smycken, ta på smycken, ta av smycken, ta på smycken så en dag skippade jag att ta på dem igen. Snyggare kläder hade jag gärna införskaffat men jag har faktiskt varken ork eller lust att springa i affärer. Get the picture? Jag ser ut att vara femton år gammal. Fixar i ordning mig om jag ska iväg på något speciellt men även då tappar jag inspirationen efter ett tag. Detta gör att jag i första led alltid blir behandlad som en femtonåring. Fram tills folk för ett samtal med mig eller får syn på mitt leg är jag för dem en tjej i yngre tonåren. När de då börjar föra ett samtal med mig eller, som sagt, får syn på mitt leg förändras deras sätt att vara och just där och då har jag åldrats tio år. Att på daglig basis åldras tio år gör ålderskrisen till ett faktum.

Det outtalade

Om du sa vad du menade och inte upprepade andras meningar skulle jag förstå vad du menade och du skulle mena det du sa.

Öka

Om man springer tillräckligt fort kanske inte någon hinner märka att man inte vet vart man är på väg.

Det här skulle kunna vara djupt menat.. Eller så kan det vara hur jag resonerar när jag är ute och springer.

God morgon

Grannen har varit igång och härjat hela natten. För en timme sen hade jag blivit så pass vaken att det var lika bra att gå upp. Tro det eller ej men jag tycker att det är skönt att ha grannar som härjar en del (även om jag hade varit piggare utan dem). Om grannarna har så hög toleransnivå att de inte störs av oväsen som det inatt så betyder det att toleransnivån är hög, vilket jag föredrar. Hellre hög ljudnivå och lite mindre sömn än knäpptyst och gnälligt.

Kokade nyss kaffe. Fyllde kaffekoppen, vände mig om och tappade koppen i skurhinken. Hoppsan. Hämtade en ny kopp, fyllde den med kaffe, höll ett stadigt grepp om koppen medan jag passerade skurhinken, gick fram till datorn, satte mig ner och välte ner ett glas i golvet. Glaset gick dock inte sönder. Här någonstans tänkte jag: "Tja, det jämnar väl ut sig.."

Sinatra

My way

Kaffedags

Trä store runde känner käffe.

En varm Varma Koppen-kopp

Har haft magvärk hela natten och knappt sovit en blund. Värken började igår kväll och håller fortfarande i sig. Istället för att ligga och vrida på mig bestämde jag mig för en stund sen för att gå upp och ta en dusch. Sitter nu och sträcker ut mig och har laddat upp med ett stort glas vatten och en portion Varma Koppen. Om en stund ska jag och vovvarna ge oss ut på en promenad och när vi kommer in blir det att försöka sova igen.

Synd om mig? Inte ett dugg. Om någonting ska jag anklagas för idioti. Jag vet sen länge vad jag har för magbesvär och hur jag ska förhålla mig till det. Vad gör jag då? Jo, jag struntar i min kroppskännedom och blir sen lätt förvånad när jag får magsmärtor. Dra ner på kaffe? Krydda betydligt mindre? Inte medvetet bränna en del mat "för att det blir så gott då"? (etc) Just nu blundar jag och låtsas inte se vad jag skriver. Jag kommer att tänka på ett ord som börjar på "för" och slutar på "nekelse". Från och med nu är det du och jag, magen. Idag är en ny dag. Åter till min varma Varma Koppen-kopp.

Counting Crows - Mr. Jones

Konsten att roa sig själv

Igår blev jag uppringd av en telefonförsäljare.

Försäljaren: Hej, är det Flyttlasset jag pratar med?
Jag: Ehh.. Ja.
Försäljaren: Visst är du över 18 år?
Jag: Hurså?
Försäljaren: Jo, jag heter blabla och ringer från blabla. Du har varit med i en tävling, blablabla, blabla, bla och nu har vi ett erbjudande till dig. En shaker, soppor, fettförbrännande kapslar..
Jag: Kallar du mig tjock?
Försäljaren: Ehh, va? Nej, nej, men.. Du.. Har varit med.. I en tävling..
Jag: (skrattar tyst) Jag var med i den för att få gratis DN. Jag vill inte ha någonting som kostar mig någonting.
Försäljaren: O-o-okej. Tack i alla fall. Trevlig kväll.
Jag: Tack själv. Trevlig kväll du också.

God morgon

Vaken kl 04:20? Givetvis. Sitter och väntar på mat som en vänlig själ är iväg och handlar. Det är så tidigt att det är ju dags för frukost. Tvättid kl 07? Jomenvisst.

Vägskäl

Ibland finner vi oss själva stående vid vägskäl. Höger, vänster, framåt, bakåt, stå stilla? Gå, lunka, jogga, springa? Det är så otroligt lätt samtidigt som det är så fruktansvärt svårt. Rationalitet eller friskt vågat, hälften vunnet?

Kaffe vore gott nu. Kaffe och mat. Tacos. Kaffe och tacos. Ska bara se till att tvätten tvättar sig själv; disken diskar sig själv och lägenheten städar sig själv så är jag fit for fight.

Andas genom mig

50-årsfest

50-årsfest igår. Det är inte varje helg man sitter på stans bästa restaurang med ett 15-tal personer och sjunger till Thåström och Hoola Bandoola Band tills klockan slår 02. Hedersgästen kände ägarna och när gitarren åkte fram dök ägarnas pappa upp och stämde in i sången. Tur att jag har den musiksmak jag har - när 50-taggarna took a walk down memory lane var det min favoritmusik som spelades. Kvällens roligaste: En man berättade att han hade haft bråttom hem och svettig kommit springande och ställt sig i sin hiss. Mannen har klaustrofobi, men när han hade så bråttom ansåg han att det skulle gå snabbare att ta hissen de tolv våningarna upp till lägenheten. Direkt efter honom kliver fyra stora byggkillar in i hissen. Mannen fick panik men hann inte ta sig ut innan dörren gick igen, hissen började åka och stannade mellan två våningar.. Alla var svettiga och hissens glasruta immade igen. Mannens panik växte och han började slita i sina kläder och skrika: VI MÅSTE KLÄ AV OSS. Byggkillarna var måttligt roade över porrfilmsscenariot. De 45 minuter hissen stod still kom att bli lite småjobbiga..

Det går sådär nu

To the extreme

Funderar på om jag är en extremperson. Jag vill alltid dra allting lite för långt i en jargong och jag vill ofta tänja gränserna till det yttersta. Med denna fundering skulle jag vilja tipsa mina vänner om att, för deras eget bästa:

• stampa sönder min mobiltelefon
  
• inte försöka föra en allvarlig dialog med mig
• aldrig servera mig alkohol
• aldrig introducera ny musik för mig
  
• inte visa mig till ett skafferi
  

Eget ansvar? Överkurs. Karaktär? Vet inte vad det betyder.

Smaskens

Borde man ha sovit en timme till när man har lust att trycka ner mackan i halsen på gubben bredvid? Det är en macka; inte en sexpartner.