Lyssnar på Helen Sjöholm - Du måste finnas och känner mig överväldigad. Jag kan förstå hur människor känner trygghet i att vända sig till en högre makt/någonting övernaturligt för att göra livet enklare och för att se en mening. Jag ser det tvärt om - jag ser hur det försvårar livet och jag förlitar mig på naturkunskap. Jag lever här och nu och inte i morgondagen, även om jag så klart måste planera och inte kan förlita mig på omedelbar tillfredsställelse. En del försöker finna Gud och en del försöker finna sig själva. Hade jag vuxit upp religiöst så hade jag förmodligen resonerat annorlunda, men jag tror ändå att alla vägar leder till dig själv. Du har en uppgift. Det här låter religiöst, jag vet, men i mina tankar gör det inte det.
Alla behöver vi någonting att förlita oss på och någon som backar upp oss. En tro på din egen existens och ditt eget värde. Ett löfte om att alltid vara älskad och skyddad skulle kunna få vem som helst att vända sig till Bibeln. Även om en människa själv besitter styrkan att göra vad den vill så tänk på det här: Den som är stark; den som ensam vågar gå emot en hel grupp och ställa sig utanför; den som vågar ta till orda trots att utgången ser mörk ut; den som orkar uthärda skrik och pina - det är den människa som har störst stöd utanför. Även om det ser ut som att ensam är stark så är den starkaste den som har stöd när den kommer "hem", oavsett om det är från familj, vänner, religion etc.
Ensam är stark. Tillsammans är vi starkare.
tisdag 18 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar