Blaj

Lyssnar på en favoritlåt jag hade när jag var barn (Fia, you know it). Låten är lika aktuell idag som den var då. En del musik sitter fastpräglad i själen.

Sitter och torsdagsfilosoferar. Har chockat psyket med parallella filmer om lycka, välgång, kärlek, rikedom, misär, våld, fattigdom, krig, svält och vardagsbekymmer. Tog allt på en gång.

Funderar över det här med att man hittar samma människor om och om igen. Mina nya vänner påminner starkt om mina gamla vänner. Hittade man människorna först och hjärnan fortsatte att leta efter dem eller sökte man dem innan man hade funnit dem?

And I've got all the sympthoms, count them - one, two, three

Nu ballar det ur. Om det någonsin har ballat in..

Over and out.