Det långväga besöket har äntrat staden, sminkväskan (!) är framme, cidern (!!) är öppnad. Det vankas nytt år.
För en stund sen ringde min fader och frågade om jag ville ha min dödsbricka. Mysteriet tätnar.
Såg att TuttFia inte godkände mitt val av profilbild. Får se om ett byte blir aktuellt. Den nuvarande bilden är mer smickrande än den hon föredrar, men vi får se. Jag är ju inte den som är den.
Over and out.
torsdag 31 december 2009
onsdag 30 december 2009
All I want for Christmas is a Cola and a bulle
I går var jag okristligt sugen på Coca Cola och lussekatter. Det betalar jag fortfarande för i dag. Note to self: Svulla inte Cola och lussebullar. Gå sen inte heller loss på mackor, chips och kex.
Såg att min fader hade lagt ut en enkätundersökning om mig på min logg på Facebook. Frågan löd: "Tror du att Flyttlasset kommer att dö ung?" Jaha ja, där ser man. Gott nytt år på dig också.
Såg att min fader hade lagt ut en enkätundersökning om mig på min logg på Facebook. Frågan löd: "Tror du att Flyttlasset kommer att dö ung?" Jaha ja, där ser man. Gott nytt år på dig också.
tisdag 29 december 2009
Trötta tankar
Har varit så invalidiserande trött i några veckor. Det känns lite som att jag går omkring och sover, oavsett omständigheter. Flera har skrattat gott åt mina trötthetsmissar medan några har stört sig och gör det fortfarande. De som har skrattat hjärtligt har gjort det med all rätt och de som har stört sig är inte värda min tid.
Om du väljer att omge dig med människor som inte accepterar och respekterar din person kommer du att försöka fly ifrån dig själv, men det är ohållbart. Du hinner ju alltid ikapp. Om du väljer att bara omge dig med människor som är lika dig kommer dina egna tankar vara de enda du hör och det är fruktansvärt intelligenshämmande. Om du inte vågar säga vad du tänker utan anser att folk borde förstå dig i alla fall kommer du aldrig att bli förstådd. Om du däremot lägger dina kort på bordet kommer du att bli förstådd och de som inte vill förstå är heller inte värda att förstå. Om du vågar vara du kommer du till slut vara tillfreds med att vara du.
Om du väljer att omge dig med människor som inte accepterar och respekterar din person kommer du att försöka fly ifrån dig själv, men det är ohållbart. Du hinner ju alltid ikapp. Om du väljer att bara omge dig med människor som är lika dig kommer dina egna tankar vara de enda du hör och det är fruktansvärt intelligenshämmande. Om du inte vågar säga vad du tänker utan anser att folk borde förstå dig i alla fall kommer du aldrig att bli förstådd. Om du däremot lägger dina kort på bordet kommer du att bli förstådd och de som inte vill förstå är heller inte värda att förstå. Om du vågar vara du kommer du till slut vara tillfreds med att vara du.
onsdag 23 december 2009
Jag ska va president
Smink slut. -check
Köttsår till skavsår. -check
Allergisk reaktion mot skavsårsplåster. -check
Kläder, som skulle vara tvättade i går, i blöt i badkaret. -check
MEN
Me no care. Underställ, öl och musik på högsta volym. Smink? Du, jag föddes ful. Lev med det. Ont av skavsår? Det betyder bara att man inte har druckit tillräckligt. Allergi? En till? Ha, bring it on. Fula, trasiga, för stora träningskläder när tanken var att man skulle vara snyggt klädd? Du, jag föddes i fula, trasiga, för stora träningskläder. I can pull it off.
Go, go, go shorty, it's my fucking birthday och din morsa går för en hundring.
Köttsår till skavsår. -check
Allergisk reaktion mot skavsårsplåster. -check
Kläder, som skulle vara tvättade i går, i blöt i badkaret. -check
MEN
Me no care. Underställ, öl och musik på högsta volym. Smink? Du, jag föddes ful. Lev med det. Ont av skavsår? Det betyder bara att man inte har druckit tillräckligt. Allergi? En till? Ha, bring it on. Fula, trasiga, för stora träningskläder när tanken var att man skulle vara snyggt klädd? Du, jag föddes i fula, trasiga, för stora träningskläder. I can pull it off.
Go, go, go shorty, it's my fucking birthday och din morsa går för en hundring.
fredag 11 december 2009
tisdag 8 december 2009
Pest eller kolera
måndag 7 december 2009
What you see isn't always what you get
Okej, nu har jag sett det. Jag har stirrat sanningen i vitögat.
Jag har i sisådär hela mitt liv vetat att jag ser arg ut eftersom människor omkring mig har upplyst mig om detta faktum. Jag kan se på min ansiktsform att jag har ett "hårt" utseende; jag vandrar inte runt i livet med ett leende på läpparna (Lita aldrig på människor som konstant ler.); jag har sedan barnsben omedvetet bitit ihop käkarna i alla lägen och jag försöker i det längsta undvika att sympatiskratta, just för att det är så onödigt skitnödigt. Min insikt till trots blir jag ofta fundersam när folk kommenterar min uppsyn: Är de verkligen så osäkra att de måste kommentera mitt utseende fyra gånger i halvtimmen? Nej, jag är inte arg, inte heller ledsen, jag hatar inte dig, är inte speciellt trött och ja, jag är blek av naturen. Nej, fortfarande inte arg. Inte nu heller.
Igår såg jag det.. Det gick upp för mig varför folk envisas med att fortsätta fråga..
Jag bär aldrig med mig en spegel så när jag vill veta om jag ser anständig ut (för att föregå istället för att föregås: "ja, försöka går ju") brukar jag helt sonika ta ett mobilfoto. Det var det jag gjorde igår. Eftersom jag givetvis alltid är beredd när jag fotar så har jag inte sett det tidigare, men igår hörde jag någon hälsa på mig samtidigt som jag knäppte kortet. När jag hade pratat klart med den som hälsade på mig och skulle granska fotot för att se om frisyren var intakt tänkte jag inte på att jag inte haft fokus på kameran i den sekund kortet togs. Jag blev både förvånad och full i skratt. Jag kände inte igen mig - så ser jag ju aldrig ut när jag ser mig själv i spegeln. Jag såg verkligen A-R-G ut. Förbannad. Som att jag hade tandvärk.
Började fundera på om jag var arg utan att veta om det. Eller om jag hade förträngd tandvärk. Kom fram till att inget av alternativen stämde. Tänkte tanken att börja "mjuka upp" mitt utseende; att koncentrera mig på att slappna av i ansiktsmusklerna, men jag ombestämde mig snabbt. Folk får ta det för vad det är. Dessutom - de som vågar sig fram, min uppsyn till trots; de som vågar se förbi det yttre och vill börja skrapa på ytan för att se vad som finns där inne - det är ju faktiskt dem jag vill prata med.
Jag har i sisådär hela mitt liv vetat att jag ser arg ut eftersom människor omkring mig har upplyst mig om detta faktum. Jag kan se på min ansiktsform att jag har ett "hårt" utseende; jag vandrar inte runt i livet med ett leende på läpparna (Lita aldrig på människor som konstant ler.); jag har sedan barnsben omedvetet bitit ihop käkarna i alla lägen och jag försöker i det längsta undvika att sympatiskratta, just för att det är så onödigt skitnödigt. Min insikt till trots blir jag ofta fundersam när folk kommenterar min uppsyn: Är de verkligen så osäkra att de måste kommentera mitt utseende fyra gånger i halvtimmen? Nej, jag är inte arg, inte heller ledsen, jag hatar inte dig, är inte speciellt trött och ja, jag är blek av naturen. Nej, fortfarande inte arg. Inte nu heller.
Igår såg jag det.. Det gick upp för mig varför folk envisas med att fortsätta fråga..
Jag bär aldrig med mig en spegel så när jag vill veta om jag ser anständig ut (för att föregå istället för att föregås: "ja, försöka går ju") brukar jag helt sonika ta ett mobilfoto. Det var det jag gjorde igår. Eftersom jag givetvis alltid är beredd när jag fotar så har jag inte sett det tidigare, men igår hörde jag någon hälsa på mig samtidigt som jag knäppte kortet. När jag hade pratat klart med den som hälsade på mig och skulle granska fotot för att se om frisyren var intakt tänkte jag inte på att jag inte haft fokus på kameran i den sekund kortet togs. Jag blev både förvånad och full i skratt. Jag kände inte igen mig - så ser jag ju aldrig ut när jag ser mig själv i spegeln. Jag såg verkligen A-R-G ut. Förbannad. Som att jag hade tandvärk.
Började fundera på om jag var arg utan att veta om det. Eller om jag hade förträngd tandvärk. Kom fram till att inget av alternativen stämde. Tänkte tanken att börja "mjuka upp" mitt utseende; att koncentrera mig på att slappna av i ansiktsmusklerna, men jag ombestämde mig snabbt. Folk får ta det för vad det är. Dessutom - de som vågar sig fram, min uppsyn till trots; de som vågar se förbi det yttre och vill börja skrapa på ytan för att se vad som finns där inne - det är ju faktiskt dem jag vill prata med.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
