What you see isn't always what you get

Okej, nu har jag sett det. Jag har stirrat sanningen i vitögat.

Jag har i sisådär hela mitt liv vetat att jag ser arg ut eftersom människor omkring mig har upplyst mig om detta faktum. Jag kan se på min ansiktsform att jag har ett "hårt" utseende; jag vandrar inte runt i livet med ett leende på läpparna (Lita aldrig på människor som konstant ler.); jag har sedan barnsben omedvetet bitit ihop käkarna i alla lägen och jag försöker i det längsta undvika att sympatiskratta, just för att det är så onödigt skitnödigt. Min insikt till trots blir jag ofta fundersam när folk kommenterar min uppsyn: Är de verkligen så osäkra att de måste kommentera mitt utseende fyra gånger i halvtimmen? Nej, jag är inte arg, inte heller ledsen, jag hatar inte dig, är inte speciellt trött och ja, jag är blek av naturen. Nej, fortfarande inte arg. Inte nu heller.

Igår såg jag det.. Det gick upp för mig varför folk envisas med att fortsätta fråga..

Jag bär aldrig med mig en spegel så när jag vill veta om jag ser anständig ut (för att föregå istället för att föregås: "ja, försöka går ju") brukar jag helt sonika ta ett mobilfoto. Det var det jag gjorde igår. Eftersom jag givetvis alltid är beredd när jag fotar så har jag inte sett det tidigare, men igår hörde jag någon hälsa på mig samtidigt som jag knäppte kortet. När jag hade pratat klart med den som hälsade på mig och skulle granska fotot för att se om frisyren var intakt tänkte jag inte på att jag inte haft fokus på kameran i den sekund kortet togs. Jag blev både förvånad och full i skratt. Jag kände inte igen mig - så ser jag ju aldrig ut när jag ser mig själv i spegeln. Jag såg verkligen A-R-G ut. Förbannad. Som att jag hade tandvärk.

Började fundera på om jag var arg utan att veta om det. Eller om jag hade förträngd tandvärk. Kom fram till att inget av alternativen stämde. Tänkte tanken att börja "mjuka upp" mitt utseende; att koncentrera mig på att slappna av i ansiktsmusklerna, men jag ombestämde mig snabbt. Folk får ta det för vad det är. Dessutom - de som vågar sig fram, min uppsyn till trots; de som vågar se förbi det yttre och vill börja skrapa på ytan för att se vad som finns där inne - det är ju faktiskt dem jag vill prata med.