To be or not to be

Febern gör att jag somnar, vaknar, somnar, vaknar. Orkar nu inte företa mig någonting men orkar heller inte sova. Det gör mig faktiskt ingenting. När jag är sjuk orkar jag inte koncentrera mig på någonting; orkar knappt tänka. I början tycker jag att det är jobbigt men efter ett tag förstår jag tjusningen med det. Omvärlden försvinner och kvar finns bara jag. Det finns inga krav; det finns ingenting jag orkar känna; det enda jag orkar är att bara vara. Att vara sjuk innebär några dagar av frihet - några dagar att bara vara uppe i sig själv, utan att grubbla eller att planera. När jag sen blir frisk minns jag sjukdomen enbart som ansträngande och invalidiserande, men just här och nu låter jag mig vara fångad av stunden. Nu tänker jag öppna fönstret, sträcka ut mig i sängen, starta en playlist, blunda och fortsätta att bara vara.