U-sväng

Jag skrev nyss om hur lite folk tänker på en, vilket jag fortfarande menar, men det är också lustigt att fundera över vilka som faktiskt tänker på en (och hur de tänker på en).

Någon pratar om "Anna" som man träffade för längesedan. Man minns henne inte trots att man tänker tills det knakar till den grad att knaken till slut hörs av förbipasserande. Till slut kommer man ihåg: "Just det, du menar hon med den randiga tröjan som pratade om smurfar och skrek till när vi spelade Chicago?" Just det, hon ja. Vilka spår har man satt i huvudet hos folk som känner en eller bara har sett en? Jag skäms inte. Inte alls faktiskt. Jag funderar och ler.

Jag minns när en kille var på väg fram till Jenny när vi satt och väntade på bussen. Killen log och tog bestämda steg mot Jennys håll. Hon i sin tur tittade åt ett annat håll så hon såg inte killen med de bestämda stegen. Plötsligt vände hon på huvudet och drog på den värsta gäspning jag någonsin har sett. Jag minns än idag hur hennes tarmar såg ut. Man hade kunnat klämma in en mindre hund i Jennys mun och tungan vibrerade så pass att Homer Simpsons skapare skulle ha hittat sin musa. Killen såg rädd ut; tog en U-sväng och stegade bort. Jag skrattade tills skrattet blev ljudlöst och endast bröstet åkte ut och in medan bänken skakade. När jag hade samlat mig frågade jag om Jenny hade lagt märke till killen och fick till svar: "Vilken kille?" Killen lär minnas henne än idag även om händelsen inträffade för 11-14 år sedan.

Visste ni att jag har sjungit in Twist and shout på skiva? Det var på den tiden jag kunde ta en ton. Jag är inte en av dem som säger "nej, men jag kan inte längre" och sjunger alla toner näst intill felfritt, utan jag är faktiskt tondöv idag. Folk som har hört mig säga att jag faktiskt kunde sjunga ganska bra förr brukar tro att jag kan sjunga än idag, men när de har hört mig har de sagt: "Okey, my bad.." Flera har sagt att det vände under sommaren när jag var tretton. De sa att de inte kunde känna igen en ton ifrån början av året till slutet av året. Anywhooo - just i denna sekund lever jag på gamla meriter. Någonstans därute i detta avlånga land finns en skiva med mig sjungandes Beatles - Twist and shout. Det tillsammans med att jag var med och spelade in Markoolios In med bollen i mål gör mig till kung ikväll. You know it.

När den röda tråden har försvunnit är det dags att rulla in nystanet. Over and out.