Balans

Lyssnar på Boulevard of broken dreams och känner mig peppad. Jag vet inte varför men låtar som egentligen är ångestfyllda får mig att må bra. Ge mig Thåströms mörkaste, Pink Floyds svåraste och Mad World så mår jag bra. Jag skulle ha svårt att tagga mig själv genom "vanlig" feel good-musik. Morbid hjärna eller se-på-skräckfilm-syndromet (en massa adrenalin frigörs och försätter kroppen i balans)? Jag väljer att tro på det senare. Nu blir det A broken man and the dawn. Klämkäckt. Vacker bit.