Take your life, take your life

Nomy - Cocaine

IQ, kan räkna upp till hundra

Jag blir så trött på mig själv. Igår kväll hade jag ont i magen. Så där lägga-sig-ner-och-grina-eller-lägga-sig-ner-och-dö?-ont. Vad gjorde jag då? La mig först och sov i ett par timmar. Vaknade några timmar senare med lite mildare värk, så jag gjorde vad alla med lägre intelligens skulle ha gjort: Ställde mig och lagade mat. Med lök. Med Tabasco. Med Sambal Oelek. Med Piri-piri. Efter maten drack jag kaffe. Mindre begåvad? Jag? Tydligen.

Goda grannar

Kom precis att tänka på mina gamla grannar. Ni vet han som skulle döda mig och mina djur, hon som skickade små lappar i mitt brevinkast, han som låste in mig i tvättstugan med ett hänglås på dörren och hon som matade mina katter tills de nästan sprack. Just de ja, mina favoriter. Eller han som alltid stirrade på mig med sina isögon, log och sa: "Hej. Fina djur. Bor du här?" Varje dag. Eller hon som knackade på i tid och otid som gjorde att vi satt knäpptysta i lägenheten, med neddragna persienner. Sen han som alltid frågade efter cigaretter och ville följa med mig in i lägenheten. Eller han som ville köpa min lägenhet som ringde dag som natt och dök upp titt som tätt och bankade på dörren och skrek: "DET ÄR JAG SOM SKA HA LÄGENHETEN!" Han var ändå relativt harmlös. Vansinnig, men jag tror att han mindes att jag hade hjälpt honom när han ramlade in i en väns tvättstuga, blodig och med bruten arm. Det var värre med grannarna som skrek dödshot; som kallade mig "horunge"; som kom utspringande med yxa och som släppte sin hund på mig (synd bara att han inte var flockledare till sin hund - in your face idiot). Sen säger de att det är lugnt att bo på landet.

Favorit i repris

SMS

Jag borde klippa mitt sim-kort. Folk snackar om att de skickar pinsamma SMS på fyllan. På fyllan skickar jag meddelanden som jag kanske inte helt vill stå för när jag har nyktrat till, men det är ändå ärligt menade meddelanden. Jag är däremot mästaren på pinsamma, nyktra SMS.

Jag kanske är tankspridd. Kan jag skylla på det? På "många bollar i luften"? När jag får svar på något jag har skrivit tänker jag ofta: "Men är de dumma i huvudet?" och kan inte förstå hur de tänkte när de formulerade sig. Tro då inte att jag går tillbaka och kollar vad jag har skrivit, nej, nej. Jag slänger iväg ett nytt SMS med någonting som verkar logiskt för mig.

Idag bestämde jag mig för att kolla gårdagens SMS-konversationer eftersom hela tre stycken gjorde mig förvirrad. Funderade allvarligt på att klippa mitt simkort när jag såg att jag:

1. Övertalat en vän att inte ringa mig eftersom jag hade sex, trots att det jag ville ha sagt var att jag var trött och skulle gå och duscha.
2. Lyckades övertyga en om att jag ville ha sällskap, trots att vi hade sagt att vi inte skulle ses, när jag faktiskt ville vara ifred och bara menade att jag ville ha roligare SMS-svar.
3. Fick någon att tro att jag var packad och deprimerad när jag i själva verket var nykter och vid gott mod.

Jag kanske ska skippa SMS helt och faktiskt ringa när jag har någonting att säga?

--------------------

Update: Pratade nyss med M som berättade att hon hade läst min blogg, skrattat och insett att hon ofta hört mig säga: "Men är du dum i huvet?" när jag fått SMS. Det här går way back. Vad har jag egentligen skrivit till folk?

Konsten att uttrycka sina känslor

Pratade med en gammal vän härom dagen. Vi är så lika. Han är den enda människa jag känner som är lika dålig på att visa känslor som jag är. De känslomässiga yttrandena gick ungefär så här (i monotont tonläge):

-Vad gör du nu för tiden? Fan vad jag saknar dig. Jobbar du?
-Jo, fan, saknar dig också. Jo, jag jobbar. Gör du? Har du villa, Volvo, vovve?
-Haha, du vet hur det är. Fan, vi har haft mycket roligt. Det var många år sen nu. Du är den konstigaste relation jag har haft.
-Haha, samma här. Vi får ju ta och ses snart. Är du fast anställd?

Fick sen ett meddelande: Heh att snacka med dig igen var fan lite som en fylla kära du, var helt knasig i flera dagar efteråt :) Instämmer, instämmer. Att prata med folk från förr är som att leva i en film.

Torsdag

Money

Still Counting

Vi var bara pojkar