De som "vill jobba med människor" är de enda som är genuint bra människor

Jag vill inte arbeta med människor. Inte över huvud taget. Jag vill jobba på kontor. Jag vill arbeta med bokstäver och siffror; inte med människor. När det här kommer upp i diskussioner brukar folk titta på mig som om jag är dum i huvudet. De som dömer ut mig värst är de som är proffessionella skitstövlar på sin fritid. De är de största svin jag har träffat men i diskussioner pratar de om "hur fint det är att arbeta med människor". De "vill arbeta med människor" men gör det inte. Varför? För att de inte vill, naturligtvis.

I ett fungerande samhälle är alla yrken lika viktiga. Någon har designat skorna som värmer dina fötter (att de sen kan vara tillverkade av barn i u-länder tillhör en annan diskussion); någon har framställt medicinerna som hjälper dig när du är sjuk; någon kör bussen som tar dig till ditt arbete; någon trycker tidningarna du läser; någon bemannar dig i kassan när du handlar dina förnödenheter; någon rotar i ditt underliv på jakt efter könssjukdomar.

Jag har djur; jag har vänner och jag har familj men min vilja att skaffa ett yrke där jag trivs, mår bra och utvecklas gör mig tydligen till en skam för människan. Må så vara. För tillfället arbetar jag inom vården och hör och häpna: Jag är bra på det. Jag trivs med människorna omkring mig, jag är van arbetsuppgifterna och det känns bra att ge människor en vardag. Att jag har andra mål och endast arbetar inom vården för att betala hyran, innan jag har hittat en utbildning som jag kan göra till min, beror på att jag vägrar bli en bitter, gammal käring. Jag tänker inte sitta som en medelålders, sur, jävla käring som ångrar att jag fastnade i det trygga.

Någon brinner för det här yrket. De kommer att jobba sig hit. Jag brinner för ett annat yrke och jag kommer att jobba mig dit. Under tiden kommer jag att sköta mitt arbete väl och trivas med det men sen.. Sen drar jag.

Vad är mest hedervärt: Att fullfölja sin dröm och arbeta med sina intressen eller att slita ont på ett arbete man inte var ämnad för, för att ha en meningsfull vardag? Båda valen är lika hedervärda och det går inte alltid att säga vem som mår bäst. Det som går att säga är att alla arbeten är hedervärda och att vi alla är byggklossar i vårt samhälle.

Välgörenhet börjar hemma - hos dig själv. Om du vantrivs med ditt liv blir det oerhört svårt att försöka hjälpa andra. Om du inte är hel blir det svårt för dig att dela med dig av dig.

Porr

Är trött och varken orkar eller vill företa mig någonting. Sitter och väntar på Halv åtta hos mig. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Matlagningsprogram är porr! När ostar, soltorkade tomater och det ena grillade med det fjärde blandas med en massa kryddor några meter framför min nuna smakar helt plötsligt min youghurt mycket bättre.

Deklaration

Satt nyss och synade mina deklarationspapper. Började tänka på fröken Fia som förra året fick skatteåterbäring på 2 800 kr. Samma dag som hon fick ut pengarna åkte hon på fortkörningsböter.. På.. Hur mycket var det nu? Just det: 2 800 kr.

Ung pensionär

I går skulle jag, likt förra helgen, plocka fram pensionären i mig och bänka mig hemma framför ett lättsamt, svenskt underhållningsprogram. Även om jag missade Så ska det låta så lyckades jag till och med över förväntan med att plocka fram pensionären i mig. Jag somnade klockan 19. Vaknade utsvulten runt 02. Kravlade mig upp, gjorde några mackor och ringde upp ett nummer jag hade några missade samtal ifrån. Fick höra: "Jag vet inte riktigt vad jag ville förut. Jag dricker whisky. Jag vet inte var jag är så chansen att jag kommer hem är nog liten." Lättad över att personen i fråga inte hade somnat på en buss eller blivit satt i fyllecell och fundersam över vad en del av fyllesvamlet betydde somnade jag om. I dag känner jag mig näst intill utvilad. Näst intill. Over and out.

Kalla hem dina barn

Kultiration - Mamma

Mänsklig och ärlig eller en hycklande förebild?

Jag läser inte särskilt många bloggar och då väldigt sällan proffsbloggar men Egoinas.se hamnar jag på till och från. I dag kollade jag Egoinas blogg och blev trött i huvudet av förebildshäckleriet som så många roas av att sysselsätta sig med, i brist på verklighetsförankring.

Egoina svarade på en kommentar hon fått. Kommentaren löd: Egoina, du har aldrig tänkt på hur ditt drickande påverkar dina unga läsare? Du är ju så skämtsam om allting (de kanske tror att det inte är en sån BIG DEAL), unga hjärnor är så lätt manipulerade... jag bara undrar du vet... jag bryr mig inte, för mig får du dricka hur mycket du vill, jag påverkas inte. Men de yngre liksom?

Hade jag varit proffsbloggare och fått den frågan så hade mitt svar varit koncist: Nix.

Alla vägar bär till Keanu Reeves

Jag: Du vet, han som gör rösten till Megatron i Transformers är ju densamma som spelar Agent Smith i Matrix. Där spelar han ju mot Keanu Reeves. Huvudrollen i Transformers är ju han som kör taxin åt Constantine i Constantine. Constantine är ju Keanu Reeves. I Transformers - Return of the fallen pratar de hela tiden om "The Matrix". Alla vägar bär till Keanu Reeves.
Vän: Du borde sova på nätterna.