Goda grannar

Kom precis att tänka på mina gamla grannar. Ni vet han som skulle döda mig och mina djur, hon som skickade små lappar i mitt brevinkast, han som låste in mig i tvättstugan med ett hänglås på dörren och hon som matade mina katter tills de nästan sprack. Just de ja, mina favoriter. Eller han som alltid stirrade på mig med sina isögon, log och sa: "Hej. Fina djur. Bor du här?" Varje dag. Eller hon som knackade på i tid och otid som gjorde att vi satt knäpptysta i lägenheten, med neddragna persienner. Sen han som alltid frågade efter cigaretter och ville följa med mig in i lägenheten. Eller han som ville köpa min lägenhet som ringde dag som natt och dök upp titt som tätt och bankade på dörren och skrek: "DET ÄR JAG SOM SKA HA LÄGENHETEN!" Han var ändå relativt harmlös. Vansinnig, men jag tror att han mindes att jag hade hjälpt honom när han ramlade in i en väns tvättstuga, blodig och med bruten arm. Det var värre med grannarna som skrek dödshot; som kallade mig "horunge"; som kom utspringande med yxa och som släppte sin hund på mig (synd bara att han inte var flockledare till sin hund - in your face idiot). Sen säger de att det är lugnt att bo på landet.